OSA fyller 7 år – och är viktigare än någonsin

OSA-föreskrifterna har blivit skolmogna; 7 år har passerat sedan den lilla orange skriften fick se dagens ljus en vacker vårdag 2016.

Det var lite födslovåndor eftersom arbetsgivarsidan var tveksam till om föreskrifterna skulle komma till världen, varför det krävdes cirka 30 års övertalning innan de kunde förlösas. Sedan dess har de blivit både accepterade och uppskattade, för sin tydlighet inom arbetsbelastning och prioritering samt fokus på återhämtning vid överbelastande arbetsuppgifter.

Bland tjänstemän finns många av arbetsmiljöriskerna inom OSA

För många av tjänstemännen är OSA-frågorna påtagliga varje arbetsdag. Frilansjournalister riskerar säkerhetshot på krisdrabbade platser om risker inte bedömts i förväg och det finns en plan i skarpt läge. Techbolagens anställda kan ha stort eget ansvar men pressas hårt av deadlines. För kulturarbetare visar mätningar att ett intensivt utbildnings- och attitydarbete efter metoo förbättrat situationen gällande sexuella trakasserier och kränkningar, men frekvensen är fortfarande högre än i övriga branscher. Sjuksköterskor kämpar både med trauman efter pandemierfarenheter, utebliven återhämtning efter indragna semestrar och brist på avlastning samt en vårdskuld, som försvåras av bemanningsproblematik.

… men också friskfaktorerna

Undersökningar bland tjänstemän visar att arbetstagarna, inte minst vårdpersonal, uppskattar sitt arbete och finner det meningsfullt och viktigt. Det är en otroligt viktig friskfaktor!

En annan viktig friskfaktor är medinflytande på arbetsplatsen. Arbetsmiljöverket släppte tidigare i vår en rapport om OSA utifrån arbetsmiljöinspektörernas tillsyn inom området – ett mycket angeläget område för TCO-förbundens medlemmar. Arbetsmiljöverket betonar en viktig sak i rapporten – att lyssna på personalen. Bland annat: ”Våra inspektioner visar också att man ofta börjar i fel ände. Man tar fram rutiner och åtgärder utan att först involvera medarbetarna i undersökningar eller riskbedömningar.”

Citatet handlar om hot och våld. Poliser är en yrkesgrupp som utsätts för både våld och hot samt psykiskt pressande situationer i möten med allmänhet och kriminella. Här är eget inflytande, utbildning och träning, introduktion, stöd och uppföljning är essentiellt för att orka. TCO vill också se en sammanhållen strategi om hot och våld i arbetslivet.

De som jobbar i en verksamhet och de som är skyddsombud vet oftast vad som behöver göras – lyssna på dem och genomför åtgärder i samverkan. Många mindre arbetsplatser kan dessutom ta hjälp med OSA-frågorna av erfarna regionala skyddsombud (RSO), som utses av de fackliga organisationerna. Regionala skyddsombud inom tjänstemannasektorn är vana att hantera just organisatoriska och sociala frågor och kan bidra med bra lösningar, både förebyggande och efterhjälpande. RSO är som OSA-ambassadörer kan man säga!

TCO:s förhoppningar för kommande OSA-år

Vissa utvecklingsområden finns fortfarande för vår ”etta-gluttare”. Ett är hur kränkande särbehandling och mobbning ska åtgärdas och förebyggas bättre – det är inte lätt men det måste göras. TCO föreslår en lag mot mobbning och trakasserier i arbetslivet.

Inför föreskrifternas kommande år vill vi uppmana till fokus på vad OSA-tillbud kan vara – dvs. tidiga signaler på organisatoriska och sociala problem som behöver lyftas och förebyggas innan de blir problem. Och OSA-mål. Arbetslivets skola behöver förtydliga hur man sätter organisatoriska mål och lever upp till dem. Där får gärna Arbetsmiljöverkets tillsyn bidra. Just skärpt efterlevnad är ett stort behov på landets arbetsplatser.

Det finns mycket bra i föreskrifterna, till exempel de mycket viktiga paragraferna kring arbetsbelastning. Nu gäller det att arbetsplatserna fortsätter förverkliga dem.

PS. Jag har på omvägar hört att Arbetsmiljöverket helst ville avstå från att OSA-föreskrifternas ikraftträdande skulle vara just den 1 april – därför firar vi tillblivelsen denna dag – den sista mars i stället!